I söndags kväll kom jag äntligen tillbaka från Almedalsveckan till fastlandet. Visby och Gotland i all ära, men det är skönt att få sova i en riktig säng och kunna laga egen mat.
Gustav Fridolin har jämfört Almedalsveckan med ett kollo för politiker och jag kan inte beskriva det bättre själv. Men det som är intressant är att trots att allt från hobby- till heltidspolitiker befinnersig i visby under just denna tid handlar det inte om att påverka, något som brukar vara så självklart för politiken. Almedalsveckan handlar om att som politiker bli påverkad, visst låter det konstigt? Över 600 organisationer besökte visby under almedalsveckan för att kunna sprida deras budskap och förhoppningsvis kunna påverka. Sedan finns det organisationer som jag fortfarande inte riktigt förstår vad de gjorde där, vattenfall till expempel.
Jag tyckte att Almedalsveckan ’10 var helt underbar. Inte bara för att det var en extrem informations- och kunskapskälla utan också för att det gav en möjlighet att hänga med gröna utan att behöva oroa sig för att missa en plenumdebatt eller omröstning. Jag säger bara; Almedalen ’11!
